Så kom dagen, dagen när jag sa upp mig. Och allt och ingenting förändrades. I februari börjar jag på nytt jobb, nytt liv? Jag lämnar det trygga och älskade mot något annat. Jag vill inget hellre att det ska bli kanon. Men man vet ju vad man har osv....
Jag kommer sakna det här gänget så otroligt mycket. De är som en familj, en familj som visserligen förändras, människor kommer och går. Men det finns något här som är unikt. Som jag inte riktigt känt någon annanstans...och min närmsta kollega. Ja det känns konstigt att kalla henne kollega, för hon är numera en av mina bästa vänner. Hon är världens finaste. Och här har jag en självklar plats, ja har ett högt förtroende och jag får driva stora projekt. Samtidigt känner jag att det står stilla....jag har ändå under ett år tänkt att om det där jobbet dyker upp så är det dags. Och helt plötsligt var det dags. Men jag kommer lämna med ett tungt hjärta, så är det. Och J....ja....det är nu vi klipper banden.
