And just like all those times before, you wear your best apology.

Det gjorde ont, det förnekar jag inte. Men sen kom lättnaden, både att jag inte gick helt sönder och att jag studsade tillbaka. Jag tillät mig vara i besvikelsen och luftade med de jag litar på. Sen var det bra.

Självklart finns det också en del av mig som vet att vi båda har svårt att släppa. Och att tiden läker och får ha sin gång, kanske vi hittar en lösning i framtiden, kanske vi inte gör det. Kanske var det bara spänningen han gick igång på. Jag presenterade något som inte var så spännande- utan något som kräver lite mer tanke och planering. Men det jag vet nu är att om det någonsin blir aktuellt för honom är jag högst upp (och kanske den enda) på hans lista. Det räcker för nu.

Annars då. Jo jag ser så så så mycket fram emot julledighet med familjen. Att få riktigt gosa ner sig i soffan med julkola och glögg. Få se barnens ansiktsuttryck när de öppnar sina klappar. Att vila och slappna av med min man. Att få vara i stunden, ta fram ett sällskapsspel och ett glas vin mitt på eftermiddagen bara för att vi känner för det. Förhoppningsvis får vi också lite gott väder att komma ut i också. Ja, det kommer bli underbart!