And I know you could fall for a thousand kings And hearts that would give you a diamond ring When I fold, you see the best in me The joker and the queen

Helt plötsligt dyker det upp, ett jobb som jag faktiskt är entusiastisk över att söka. Men pendlar mellan att jag fortfarande har mer att ge där jag är idag. Det finns så mycket jag älskar med det här jobbet. Mer utveckling att ta del av. Och en person som står mig så otroligt nära (inte J). Helst skulle jag vilja att vi någon dag lämnar tillsammans så jag vet att hon också får utvecklas och blomma ut.

I alla fall, det här jobbet. Jag kanske inte ens blir kallad på intervju. Men OM jag blir det och OM jag blir erbjuden det vet jag inte om jag kommer kunna tacka nej. Och den enda som verkligen förstår dilemmat och min nyfikenhet - det är J. B förstår såklart men i ärlighetens namn så är vi inte på samma nivå när det gäller den professionella delen. Jag menar absolut inte detta som något nedlåtande. B är underbar i så många andra delar av mitt liv, men det gäller att pusha och hjälpa varandra utvecklas professionellt är han inte the one för mig.

Så den jag ville ringa var J, så jag gjorde det. Han är min mentor när det gäller sånt här, och jag i min tur kan stötta honom i sociala frågor som han använder mig som bollplank till. Han peppade mig och nu har jag skrivit färdigt en ansökan....men har inte klickat på skicka än.

We are the reckless, we are the wild youth Chasing visions of our futures One day we'll reveal the truth That one will die before he gets there

 Jag är så otroligt trött, helt utpumpad faktiskt.

Jag var på intervju för ett jobb, men blev besviken på hur upplägget var. De har inte hört av sig så de kände nog precis som mig att vi inte var rätt för varandra. Men det är ju det där med när man sagt det högt. Sagt att jag kan tänka mig att byta jobb. Då blir det verkligt och det får ett eget liv i tankarna...

Barnen har till slut åkt på covid-19 och jag vobbar. de är ju stora nu och klarar sig. Men när febern slår till är de väldigt väldigt små. Själv har jag nog också blivit smittad men det är för lite för att verkligen vara sjuk och det ger inte utslag på testen heller för den delen. Tror att tröttheten beror på det faktiskt.

B jobbar på som vanligt men det finns ingen extra energi att ta hand om varandra just nu. Ett glas vin i soffan tillsammans är vad vi mäktar med. Jag längtar som så många andra efter vår. Och mina vänner....

En ljusglimt är att vi börjat planera en långweekend till våren när jag fyller. Det tar upp min tankeverksamhet nu och det är fantastiskt kul att kolla på boenden.

Och J. Han videoringde mig häromdagen - för att "kolla läget". Jag var så otroligt likgiltig. Jag vill inte att han påverkar mig längre. Jag märkte att det gjorde honom oroad, att han inte verkade kunna påverka mig. Men det stämmer ju inte, inte egentligen. Jag tänker på honom en hel del faktiskt. Men vår senaste kollision kändes så definitiv. Och jag kommer inte vara den som sänker garden den här gången.