Hatar, jag vill be dig stanna Svurit på allt att jag inte ska falla

han, med litet h.

Han gör mig fortfarande knäsvag. När han ringer, när han inte riktigt vill lägga på. När han så uppenbart saknar mig. Eller är det mina hjärnspöken. Är det bara jag som är hooked. Är det inbillning. Jag tvivlar och tänker att det är ju lika bra. Men han ringer och jag märker att det inte bara är jag.

Vi ser varandra på ett sätt som jag tror är unikt för oss. En dans som vi gillar i all den här jävla sorgsna världen. Han pratar om nästa år, om allt kul som vi ska få att hända då. Han vill veta hur jag mår. Han vill veta att jag klarar mig fram till nästa år när allt roligt ska hända.

Och ibland vill jag bara säga det. Säga det förbjudna, Säga att jag vill ha honom. Att allt det mörka skulle lätta om vi bryter mot reglerna. Men han funkar inte då. Han hade inte klarat det. Och jag hade sabbat så mycket fint.

Jag dricker för mycket bubbel hos en kompis och vill berätta allt. Men jag är lojal. Jag berättar istället att jag har sökt ett annat jobb. Ett jobb som skulle innebära att jag och han inte skulle jobba tillsammans mera. Det fina skulle ändå vara att vi fortfarande hade befunnit oss inom räckhåll, i samma cirkel. Och även om det inte har något att göra med att jag sökt det här jobbet, kan jag inte låta bli att veta att det är en silver lining. Att jag inte måste bryta helt. Att det fortfarande finns en chans att få vara nära. Fan.

Tell me where your heart is Tell me where you keep it Tell me where it stays

Så var det grå november till ändå. Och december börjar på samma sätt. Grått, isolerat och lite sorgligt. Men ett steg närmare julen, ett steg närmare ljus, tomtar och tindrande barnögon.

Ibland undrar jag varifrån mina barn fått sin klokhet. Speciellt ena dottern. Hon är så reflekterande och inkännande. Hon kom med tårar i ögonen en kväll och sa att hon kände att hon fått för lite kärlek under dagen. Mitt hjärta gick sönder, men det var egentligen bara en stund i soffan själv med mig och pappa hon behövde. Och lite prat om livet. Hon säger som det är och ställer krav men det är liksom inte orimligt. 

Sen kan alla tre bete sig som små bortskämda griniga tonåringar som man bara vill sälja på Blocket. Men överlag är de så himla goa och fantastiska människor. 

Döttrarna fyller år precis före jul och det är alltid en kamp att hålla isär födelsedag och jul. Dessutom har de än så länge också behövt enas om vad de ska ha för kalas/aktivitet eftersom det varken hinns med eller orkas ha två olika kalas precis före jul. I år ska de hänga med tre andra tjejer, väldigt lungt och avslappnad.

I år känner jag att vi verkligen fått ihop bra saker i julklapp. Födelsedagspresenterna är verkligen genomtänkta och ganska storstilade i år, ska bli så fantastiskt fint att få se deras miner när de öppnar. Förra året när de fick sin egna första mobil var också rolig men jag tror faktiskt att det kommer bli en ännu större överraskning i år.

Julen i år är ju som för de flesta andra annorlunda. Båda våra föräldrar har beslutat att fira ensamma i år. Känns så sorgligt men samtidigt skönt att de själva tar ansvar för sin säkerhet. Och att få vara bara med familjen ett år ändå, så fint <3