Inne på sista skälvande veckorna av mitt gamla jobb. den här veckan har jag känt mig oväntat emotionell. Jag har reflekterat över hur många "sista" jag går igenom nu och det är svårt, tungt och känslomässigt. Det är först idag som jag känner mig lite pirrig och upprymd över att det blir något nytt snart.
Hemma är jag tyvärr fortfarande trött och engagerad i min relation. Jag känner att jag har ett "fly" beteende som jag inte är van vid. Jag kommunicerar dåligt, jag vill vara ensam, tyst. Jag vet inte varför och jag är för trött för att ta tag i det. Någonstans bearbetar jag nog alla avslut jag behöver göra nu.
Nästa vecka är det avtackning, helt i min smak. Ingen tårta och tal i lunchrummet med hela kontoret. Utan middag ute med närmsta teamet och aw på det. Det känns fint, fint och sorgligt. Försöker förbereda mig på alla mina tårar som jag vet kommer komma. Jag ska välkomna dem istället för att hålla dem tillbaka.
