Stop you putting roots in my dreamland

Just nu är allt bra. Allt är balanserat och bra. Jag mår bra. Familjen mår bra. Jag sover lite dåligt och har för mycket på jobbet. Men jag mår bra.

Så möts vi. Jag vet att han är annorlunda mot mig. Jag vet att är mjukare. Jag vet att han bryr sig. Men jag håller det på avstånd. För att allt ska vara bra.

Det där som kommer hända i slutet av året. Det är ovisst, spännande och förbjudet. Så jag kan inte tänka på det nu. För allt annat är bra. Allt annat är balanserat och lugnt. 

Och jag vill inte vara den där personen som har dåligt samvete. Som tar dåliga beslut och sårar. Den där överenskommelsen behöver bli tydligare  och jag måste förhålla mig till det. Men det är väl livet, man ger och man tar för att allt ska kännas...bra.

Rough on the surface but you cut through like a knife

Precis så. Ibland tror jag du manipulerar skiten ur mig. Och allt du säger går igenom mig som en kniv. Allt registreras och jag är på helspänn.

Ibland är vi bara, sida vid sida. Vi är i symbios, vi vill vara sida vid sida i symbios. Och du halar liksom in mig i  någon typ av trygghet. Sen kommer kniven, piskan, det ruffa och okänsliga. Och du ser hur jag liksom viker från din sida. Precis som du vill ha det.

Eller, är du bara den där som jag alltid kommer undra över. Tänker du samma som mig. För jag vet att jag ibland är mjuk och tillgiven. Och ibland håller jag i piskan och dikterar vår takt. Kanske vi är en och samma men aldrig samtidigt. Du ger mig precis så mycket jag behöver för att magin ska finnas kvar. Men precis så lite för att inte riktigt veta.

Du är nog min kryptonit.