För tre veckor sedan hände...ALLT. Rekryteringen jag varit inne sedan april (med nästan 500 sökande) blev färdigt...och JAG...lilla JAG landade mitt drömjobb. Jag ska bli kommunikatör på en av de mest spännande och innovativa företagen i min region. Alltså jag är så sjukt stolt över mig själv.....och jag har inte fattat det än.
Fattade det inte ens när jag med ett hjärta (som höll på att hoppa ur kroppen) sade upp mig. Först nu ett par veckor senare börjar det sjunka in...nu har jag börjat berätta för folk och nu börjar jag se slutet...och början..
Ironiskt att jag satt i J:s bil när samtalet om att jag fått jobbet kom. Att sitta och typ löneförhandla med honom bredvid mig kändes både konstigt och helt naturligt. Den lunchen blev inte alls som jag tänkt mig. Men den blev väldigt bra...
Nya jobbet har allt som jag velat ha i ett jobb.
Har känt mig så otroligt instängd och kontrollerad på nuvarande jobbet med stämpelklocka, krav om att alltid vara på kontoret, svårt att planera sina dagar själv då man egentligen mest är en utförare av andra avdelningars krav. Värst av allt som fick bägaren att rinna över var nog policyn om arbetskläder för kontoret. Fick det lite som en surprise några veckor in i jobbet. Känns helt sjukt att gå till samma kontor varje dag och vara tvingad in i skjorta, pennkjol/byxor i illa passform. Kändes som att gå tillbaka 10 år i min yrkesroll.
Men det mesta ligger hos mig och jag är så tacksam för att jag inte är en person som fastnar i bitterhet utan använder ilskan som drivkraft att ta mig vidare istället.
Sen finns det mkt bra med företaget jag är på också, jättebra kollegor men det är inte för mig bara. Idag ska jag fira md min ex-jobbfru när B ska ut på egna äventyr. Jag är så tacksam för allt jag har i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar