Våren alltså, den där tiden som många ser som den lyckligaste tiden på året. När allt blommar ut och vi får se solen och kanske lite bar hud. När gräset blir solvarmt och man vissa daga kan dricka morgonkaffe på altanen.
Våren är tyvärr inte riktigt det där för mig. I vår familj är pollenallergi ett faktum och vi alla är lite trötta och vresiga. Jag får en massa erbjudanden om att hitta på saker men känner att jag inte hinner något för den här tiden har vi massor att göra med vårt sommarprojekt. All ledig tid går till att fixa med det, speciellt för B. Och något som jag alltid tror han tycker är kul blir surt och gnälligt. Ger mig dåligt samvete för att jag inte ger 1000% på hemmaplan.
Samtidigt känner jag att jag faktiskt ger rätt jävla mycket när det gäller att koordinera och fixa. Men han kan inte riktigt släppa att allt inte är precis exakt så han vill ha det. Som att hans plan alltid är den enda och bästa planen...När det där händer, när någon tycker att den vet bättre än mig så blir min attityd "men skit i det då och gör det själv". Vilket såklart lämnar honom med känslan att jag verkligen inte bryr mig....
Och vi pratar och vi försöker styra upp tillsammans men olikheterna mellan oss känns som att de bara växer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar