Här kommer mitt första inlägg på det nya året!
Solen skiner över en vintrig stad, jag sitter i ett relativt nytt kontorslandskap och känner mig oändligt trött. Läste tillbaka på januari 2023 och det stod ungefär samma sak där...jag vill så gärna känna entusiasm och bara ha en massa energi över för allt men det finns inte där. Jag känner inte riktigt igen mig själv och det stör mig.
Jag gick ju över den berömda 40-årsgränsen för ett tag sedan och tyckte verkligen att något fysiskt hände, med huden, med kroppen, det mentala. Så märkligt. En bekant skrev ett långt inlägg på Facebook om förklimakteriet och hur dåligt rustade sjukvården är gällande det och hur lite kunskap det finns. Jag har haft den tanken under ett års tid, att det är just förklimakteriet som slagit sina klor i mig. Jag verkar ha så många av symptomen. Jag ska fråga vid nästa läkarbesök och försöka stå på mig.
En del av tröttheten beror såklart på byte av jobb och säkert i kombination med att en inte är 20 år längre. Då var förändringar bara kul och energigivande. Gud vad jag rantar om ålder nu då, har i stort sett aldrig haft åldersnoja men när det på riktigt blir fysiska förändringar så blir jag lite nojig ändå. Det är alltså inte åldern i sig.
Sen är det annat som skaver, det är så materiella saker som pengar. Jag känner inte att vi har koll på vår ekonomi. Det finns knappt några kronor kvar i slutet av månaden och jag kan inte riktigt förstå det. Vi har två inkomster och även om jag som tjänar mest inte har en jättelön så är den ändå...bra. B fick upp sin lön flera tusen förra året och ändå är det som att allt bara rinner mellan fingrarna. Vi gör ju liksom inte något av det som vill egentligen VILL göra. Vi reser varken inrikes eller utrikes, vi åker inte längre på skidresor eller renoverar. Åker vi på något gör jag och mannen det ofta på olika håll med vänner. Då blir det ju inte heller lika dyrt. Men att göra något 5 personer (där barnen nu i många fall dessutom räknas som vuxenpriser) är en helt annan grej ekonomiskt för oss.
Nu i vintras började jag göra om ena dotterns rum då de andra två fått ommålat etc. tidigare. Men det var nästan i protest från min sida för att något ska bli gjort någon gång. Egentligen drömmer jag om resor med familjen - kanske främst barnen för jag vill uppleva och visa dem världen. Jag drömmer om att få bygga mitt drömkök, jag drömmer om att åter igen ha en buffert. Så detta året SKA jag bli mer ekonomisk, jag ska försöka få pengar att stanna på sparkontot och jag ska ha mer än några kronor över i slutet av månaden. Vi har gjort en stor förändring som kommer kunna hjälpa till med detta men eftersom vi inte är helt överens så blev den inte riktigt lika stor som jag ville. Men detta var en mellanväg....jag vill så gärna känna mig vuxen och ansvarsfull på det området.
Det är svårt också när man inte är överens. B älskar vår båt som ju är den stora pengaslukaren för vår del. Det är inte heller en ny båt så nu börjar den verkligen äta pengar i form av lagningar av olika slag. De som haft fritidsbåt vet att precis allt är dyrt när det gäller båtprylar. Utöver det kostar båtplats och vinterförvaring oss över 30.000 per år. Sen ska också båten tankas på sommaren och ligger vi hamnar är det tusenlappar där också. Vi alla har älskat det här sommarnöjet- jag överdriver inte det minsta. Vi har hittat vårt lugn där. barnen går in i någon härlig njutning och är väldigt fysiskt aktiva och är utomhus massor. De älskar alla släta klippor, solnedgångar, kvällsturer och framförallt våra härliga båtvänner som vi har. Och jag kommer sörja det så när vi denna sommaren kommer pausa båten. Tyvärr innebär det inte att vi kommer göra en massa annat kul hela sommaren utan tanken är att vi behöver spara pengar nu. För att givetvis kunna resa längre fram. Men det är en svår balansgång, just nu är tonåringarna med på tåget, men jag vet hur de kommer känna tillsommaren. Blir säkert en stekhet sommar i år också så man bara vill vara ute på det stora blå...
Hur som haver är detta bestämt och de vill så gärna till fjällen igen vilket vi ju faktiskt skulle kunna lösa nästa säsong...då kanske de tycker det är värt att hoppa över båten. Men jag ser ju att det inte bara är ett år vi behöver pausa den. Det kommer vara flera säsonger om vi nu på riktigt ska lägga om ekonomi och dessutom kunna resa...hjälp vad svårt det kändes helt plötsligt!
Ja, vi kommer få knåda detta under en tid framöver. Men jag känner iallafall att vi tagit ett riktningsbeslut och det känns gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar