There's no way that it's not going there With the way that we're looking at each other

Jag och J sitter i en bil. Samtalet började som två kollegor emellan, vad händer i helgen, hur går det på jobbet yada yada. Sedan börjar vi prata relationer, hur vi ser på våra egna relationer. Hur vi tycker att man ska agera i olika situationer. Hur vi känner för varandra. Hur det blev så här, varför det är så här. Och det är som att våra vanliga rationella, nyktra och ansvarsfulla jag luckras upp totalt. Vi förstår det inte någon av oss. Vår gräns går ändå här, jobbet måste vara jobbet, men vi ses aldrig utanför jobbet så när ska vi mötas om inte där. Allt är en enda röra och jag vet inte vilket ben jag ska stå på.

Vi ser på varandra och säger att det inte får hända igen men vet båda två att det kommer hända igen.