You're so outta line You make me bad and I don't know why But that's what I like about ya

Jag och B säger att vi ska försöka vara mer öppna, vi ska våga lita på varandra och släppa på våra gränser. Och jag känner mig faktiskt väldigt spänd och förväntansfull. Men också splittrad, jag har aldrig någonsin gjort det här förut. Hur blandar man inte ihop personer och hur delar man på sig.

Samtidigt är de här två männen så olika.

B är lugn och väldigt...snäll. Han är känslig och inte så framåt. Han tycker inte om att vara i centrum och han kan nog uppfattas som lite anonym. Han har världens finaste hjärta och tycker om att få andra att må bra. Han älskar att vara pappa och han älskar att vi bor i hus, han hämtar, lämnar, städar och tar sig tid. Han kan vara lite omständlig och ospontan men uppskattar när jag är det för oss båda. Han älskar mig mjukt och får mig att känna mig trygg. Det är underbart men kan också vara svårt att verkligen känna passion i.

J, han känner jag inte på djupet- för det är så han vill ha det. Han är charmig och lite autoritär på samma gång. Han har sinne för humor och får mig verkligen att gapskratta. Han triggas av min vilda sida och tar fram det snuskiga i mig. Han får mig att känna passion, osäkerhet och som världens sexigaste på samma gång. han får mig att känna mig förlägen av en blick, han tittar på mig och ser mig.

Å ena sidan är det väldigt lätt att skilja på dem. Den ena delar jag ett liv och en vardag med. Jag vill att han ska hålla om mig när det stormar. Den andra vill jag inte prata med, jag vill bara att han ska ta i mig och göra snuskiga saker med mig.

Mycket handlar nog om att jag inte är van vid att känna mig "beskyddad", det låter så sjukt löjligt. De som känner mig skulle säga att det är så olikt mig. Jag är stark, självständig och står på mig. Men det finns såklart en liten person där inne som bara vill känna att jag är trygg på ett annat sätt. Jag hade aldrig kunnat leva med J, vi har kul ihop men vi är inte kompatibla i det mesta. Jobbmässigt bråkar vi mycket och jag förstår inte hur han tänker. Och jag vet att han känner detsamma om mig. Det är väl en del av den elektriciteten vi delar..

För att vara tydlig. Jag och B har vid den här tiden en överenskommelse. Det han har på sitt håll håller han för sig själv och vice versa. Det råkar bara vara så att det jag har på mitt håll inte är helt okomplicerat, vilket den här typen av uppgörelser borde vara.