B berättar att han inte har någon vidare kontakt med henne längre. Ja ser och hör att det tagit hårt på honom för han låter arg. Arg är väl en av de första stegen i en separation, han är besviken och hade hoppats på mer. Han hade hoppats på att de skulle kunna gå tillbaka och vidare och fortsätta med deras vänskap som varit viktigast för honom. Och också den som jag inte tyckt är okej att kombinera med en sexuell relation. Det är en svår balansgång det där. Jag tror inte på att dela allt med en person som inte är ens livspartner, då blir relationerna liksom likvärda och då finns det inte riktigt någon anledning att välja en av dem. I en vänskap finns det ofta väldigt mycket omtanke och kärlek, det spelar inte roll om det är med en tjej eller kille. Men finns även den sexuella dragningen och tändningen där är det ju liksom hela kittet....
För mig funkar en sexuell relation utan lull-lullet. Även om vi är så programmerade att tycka att det är fel fel fel så är jag inte av den åsikten. Om båda känner att det skulle funka är det bara ett annat sätt att vara tillsammans på. Samtidigt är vi ju människor och öppnar man för detta måste man vara beredd på att det kan finnas känslor. För mig har det slagit an på vissa känslor till och från men jag landar alltid i att det egentligen är attraktion, inte kärlek som med B. Det kan bli komplicerat och det är svårt att veta vad som pågår inuti en människa. J har alltid med både ord och handling visat att detta inte är något seriöst eller kärleksfullt. Även om jag vet att han tycker om mig, respekterar mig och jag är ganska säker på att han också längtar till våra möten ibland så har han varit tydlig. Och det är skönt, det blir inte någon tveksamhet till vad vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar