Jag är inne i en lugn period. Jag är väldigt tillfreds med hur vi har det hemma just nu. Jag låter min man få ta hand om mig och jag tycker om att vara nära.
Jag är dock ganska trött på jobbet, alltså uttråkad och det är inte så kul. J är frånvarande och jag irriterar mig på allt han gör. Vi ses aldrig längre och intresset är svalt- från oss båda. Det är kanske nu det händer, vi kanske är färdiga med varandra. Och jag är likgiltig, för att ha roligt och känna mig utmanad på jobbet är på något sätt A och O för mig. Jag tycker att vi i många fall stampar och vi fastnar i samma jäkla frågor hela tiden. Jag har en ide om vad jag skulle vilja göra istället men jag ser inte riktigt vägen dit..än. Jag är glad att jag inte är en rädd person, jag vågar ofta kasta mig ut och våga. Men det gör också att mina vingar stukas och saker inte blir som jag hoppats. Jag vet att det är frustrerande egenskap hos mig, jag är impulsiv och förankrar inte allt så bra som jag borde. Men å andra sidan händer det mycket kring mig ofta och jag får saker att hända. Jag behöver ofta ett projekt eller utmaning för att må bra. Jag skulle vilja ha en coach, någon som kan hjälpa mig kanalisera mina stormar.....
J har varit någon jag har känt att jag kan bolla saker med, både jobb och livet. Han har utmanat mig i många frågor och nu känner jag mig lite ensam på jobbet. Jag har inte en motpart som matchar mig....jag saknar det vilda jaget som blundar och kastar sig ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar