Honey, on your knees when you look at me

Jag älskar att bli dominerad. Jag trodde inte det, jag är nog utifrån ganska bestämd. Bestämd som i att jag vet vad jag tycker och vad jag vill och kanske lite pryd för att jag inte delar med mig (de som känner mig väl skulle aldrig kalla mig pryd). Jag har ofta en riktning i det jag säger och gör. Sen är ödmjukhet verkligen något jag respekterar, men jag vill ha en blandning. Ödmjukhet, tydlighet och mod att stå upp för sina åsikter.

Men i sängen vill jag bli omhändertagen, dominerad och tillfredsställd. Min man är fin, väldigt tillgiven och villig att tillfredsställa. Men inte dominant. Och eftersom jag själv inte är dominant i sängen kan det ibland bli lite...platt. Det är alltid skönt och vi kommer oftast båda två, ett bra betyg ändå. Jag har svårt att se att jag skulle tända på om han var dominant. Han har försökt lite åt det hållet, men det blir konstigt. Det finns så mycket respekt och vi känner varandra för bra. Det blir som att gå in en roll och det blir bara konstigt.

Men så finns den vilda där. Med J är det annorlunda. Jag gick in med förväntan och föreställningen om att han är en douche bag. Det var lättare att hetsa honom till att ta mig lite hårdare, lite mer bestämt, lite mer utmanande. Och jag hade väl också rätt. Med oss är det en maktkamp som ska vinnas.