I'm no longer in command, and people say I'm off solid ground and you're to blame

Vi är ett gäng som tränger ihop oss för någon ska ta ett kort och föreviga denna ljuvliga sommarkväll. Jag till vänster om den lilla gruppen, han till höger. Vi trycker ihop våra huvuden och ler mot kameran. För att få plats måste gruppen hålla armarna om varandra. Jag har känt spänningen hela kvällen, vi har låtit blickarna både snudda och dröja sig kvar. Men vi har inte rört varandra. Mitt hår är utsläppt och det är så varmt att några hårslingor klibbar mot nacken. Jag har en tunn och flygig sommarklänning på mig, det är mitt i natten och vi vet att kvällen inte är slut på långa vägar.

Sen känner jag det, trevande fingrar i håret, i nacken. En hand som smeker, bakom alla andra. Ingen annan som ser, bara vi som känner. Jag får fokusera på att fortsätta le mot kameran och inte titta på honom. Jag biter mig i läppen när jag känner att andhämtningen blir tyngre. Det är den effekten han har. Hans hand rör sig mot min nakna axel, två mjuka fingrar som bekräftar det vi både vetat. Vi kommer vara hud mot hud om några timmar.