Idag ringde han. Han ringde istället för att ta ett videosamtal. Det var bra, och det var ett medvetet val. Han ville inte heller se mig i ögonen. Han ville inte heller se att jag var frustrerad och besviken. Han ville inte behöva gå in i den där rollen.
Hans röst var mjuk, han upprepade mitt namn så många gånger att jag började göra detsamma. Jag tycker om att säga hans namn. Jag tycker om att höra hans reaktion. Jag hatar att vara i konflikt. Men någonstans gör vår glöd att vi har en respekt för varandra. Det hade vi haft ändå, men det här är djupare och något annat.
Och på andra sidan fortsätter livet rulla. Ibland är det som parallella universum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar