Du håller handen över varningstexten fast jag vet.

Så är det två dagar senare och vi är på kontoret. Och hans approach är lite annorlunda. Jag känner det direkt när jag kliver in på hans kontor. Han ber mig att sätta mig - men jag ser att han egentligen bara vill jobba igenom sin lista och åka hem. Ingen återkoppling till tidigare i veckan, ingen blinkning till att "du vet vad jag vet".

Och han är noga med att vi ska sitta tillsammans med andra på lunchen och det är okej för mig men svängningarna få mig så ur balans. Sen kommer han förbi för att säga hej då. För att önska fin semester. För att säga att nu ses vi inte på fyra veckor.

Och jag ställer mig upp för att kunna se honom ordentligt i ögonen. Då skopar han upp mig i en varm kram. Som säger så mycket. Den säger allt han inte kan säga just nu. Och jag förstår att ångesten återigen river i honom och han hatar när vi inte bara kan vara transparenta.  Och vi bara står där, sen är det hej då och ha en fin semester. Men någonstans gav den här veckan mig klarhet än någonsin.