Rough on the surface but you cut through like a knife

Precis så. Ibland tror jag du manipulerar skiten ur mig. Och allt du säger går igenom mig som en kniv. Allt registreras och jag är på helspänn.

Ibland är vi bara, sida vid sida. Vi är i symbios, vi vill vara sida vid sida i symbios. Och du halar liksom in mig i  någon typ av trygghet. Sen kommer kniven, piskan, det ruffa och okänsliga. Och du ser hur jag liksom viker från din sida. Precis som du vill ha det.

Eller, är du bara den där som jag alltid kommer undra över. Tänker du samma som mig. För jag vet att jag ibland är mjuk och tillgiven. Och ibland håller jag i piskan och dikterar vår takt. Kanske vi är en och samma men aldrig samtidigt. Du ger mig precis så mycket jag behöver för att magin ska finnas kvar. Men precis så lite för att inte riktigt veta.

Du är nog min kryptonit.