Jag är så otroligt trött, helt utpumpad faktiskt.
Jag var på intervju för ett jobb, men blev besviken på hur upplägget var. De har inte hört av sig så de kände nog precis som mig att vi inte var rätt för varandra. Men det är ju det där med när man sagt det högt. Sagt att jag kan tänka mig att byta jobb. Då blir det verkligt och det får ett eget liv i tankarna...
Barnen har till slut åkt på covid-19 och jag vobbar. de är ju stora nu och klarar sig. Men när febern slår till är de väldigt väldigt små. Själv har jag nog också blivit smittad men det är för lite för att verkligen vara sjuk och det ger inte utslag på testen heller för den delen. Tror att tröttheten beror på det faktiskt.
B jobbar på som vanligt men det finns ingen extra energi att ta hand om varandra just nu. Ett glas vin i soffan tillsammans är vad vi mäktar med. Jag längtar som så många andra efter vår. Och mina vänner....
En ljusglimt är att vi börjat planera en långweekend till våren när jag fyller. Det tar upp min tankeverksamhet nu och det är fantastiskt kul att kolla på boenden.
Och J. Han videoringde mig häromdagen - för att "kolla läget". Jag var så otroligt likgiltig. Jag vill inte att han påverkar mig längre. Jag märkte att det gjorde honom oroad, att han inte verkade kunna påverka mig. Men det stämmer ju inte, inte egentligen. Jag tänker på honom en hel del faktiskt. Men vår senaste kollision kändes så definitiv. Och jag kommer inte vara den som sänker garden den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar