Helt plötsligt dyker det upp, ett jobb som jag faktiskt är entusiastisk över att söka. Men pendlar mellan att jag fortfarande har mer att ge där jag är idag. Det finns så mycket jag älskar med det här jobbet. Mer utveckling att ta del av. Och en person som står mig så otroligt nära (inte J). Helst skulle jag vilja att vi någon dag lämnar tillsammans så jag vet att hon också får utvecklas och blomma ut.
I alla fall, det här jobbet. Jag kanske inte ens blir kallad på intervju. Men OM jag blir det och OM jag blir erbjuden det vet jag inte om jag kommer kunna tacka nej. Och den enda som verkligen förstår dilemmat och min nyfikenhet - det är J. B förstår såklart men i ärlighetens namn så är vi inte på samma nivå när det gäller den professionella delen. Jag menar absolut inte detta som något nedlåtande. B är underbar i så många andra delar av mitt liv, men det gäller att pusha och hjälpa varandra utvecklas professionellt är han inte the one för mig.
Så den jag ville ringa var J, så jag gjorde det. Han är min mentor när det gäller sånt här, och jag i min tur kan stötta honom i sociala frågor som han använder mig som bollplank till. Han peppade mig och nu har jag skrivit färdigt en ansökan....men har inte klickat på skicka än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar