Passion is a passing thing It's accidental chemistry Lust is a liar, a short-lived fire It ain't what you and I are at all

Det hände något märkligt. När jag tänker på det undrar jag om det ens hände.

Jag frågade om vi skulle ses för en fika, han har alltid varit min mentor när det gäller karriär. Jag har nytt jobb nu och jag ville bolla några saker. Han ville ses redan dagen därpå, det gjorde mina känselspröt känsligare. 

Han dök upp, vi pratade om allt och inget som vanligt. Det var bekvämt, fint och det jag alltid känt kring oss bekräftades. Vi tycker genuint om varandras sällskap, vi skrattar mycket och vi är inte rädda att prata om sånt som skaver. Vi var glada i varandras sällskap. Det var som att alla konstiga samtal, händelser och sår oss emellan läkte och vi började om på nytt med något renare och bättre.

Sen kysste han mig, det var överraskande och jag blev ställd. Han sa att han tänker på mig och saknar mig. Och jag föll, föll och föll igen.