I forgot that you existed And I thought that it would kill me, but it didn't

Herregud. Alla svängar med J har gjort mig utmattad. Jag vill så gärna vara en person som inte släpper in känslorna och kan sortera. Men är man en känslomänniska är man. Jag har hela tiden varit på det klara med att jag inte vill lämna mitt äktenskap, att J är utlopp för en annan sida i mig som jag inte når med B. Och det tror jag fortfarande, men någonstans triggar sexuella upplevelser ett endorfin som också blir känslomässigt. Så före jul satte vi punkt. Vi ville egentligen fortsätta utforska varandra och den sexuella biten som vi har så starkt till varandra. Men de blir för komplicerat, vi sätter oss i för stora risker. Han sa att han behöver sansa sig och tänka på sina andra åtaganden och det har han helt rätt i.

Beslutet var naturligtvis en besvikelse, jag ska inte ljuga. Attraktionen jag känner till J är galen och jag skulle så gärna vilja att saker och ting var mer okomplicerade. Men nu är det inte så och detta blir ett spännande äventyr att se tillbaka på.

Hela den här grejen har dock satt igång en åldersångest. Inte utseendemässigt utan bara känslan av att livet bara tuffar på och att jag faktiskt bara blir äldre. Det finns så mycket jag vill göra...så mycket jag SKA göra innan jag lämnar detta jordelivet. Men vi lever efter så oroligt många regler och ansvar att vi liksom tappar bort det som är viktigt. Familjen är såklart den stora kärleken i livet, men det borde också vara jag, min egen person. Fan, jag skulle ju se alla kontinenter innan jag dör..och just nu går pengarna bara till huset och annat onödigt krafs...hmm dags att göra en livsplan kanske.

Det här med öppet äktenskap har snurrat min värld rejält och jag är fortfarande i tanken att det kan vara bra för oss. Men det gäller ju också att det är rätt person att utforska det med. Jag och J har pratat om detta kanske skulle funka om en av oss inte jobbade kvar. Men jag tror att det är en del som gör att det ens är möjligt. Tidsmässigt hade det aldrig funkat att hinna ses. En hinner ju inte ens med det man ska nu. Så jag vet inte om detta kommer fortsätta för min del. För B har det också avstannat, när jag blev upprörd över att deras relation inkräktade på äktenskapet tappade hon intresset tror jag. Vad handlar det om egentligen?