Set fire to my purpose And I let it burn You got off on the hurtin' When it wasn't yours,

Så kom den där sommardagen när vi båda visste att vi skulle hända. J och jag var avslappnade och glada och vi hade härliga människor omkring oss. Vi spelade oberörda men vi visste båda två att inget mellan oss var oberört. Vi hade längtat efter att röra varandra.

Men jag visste att något fanns under ytan, något han funderade på. Så vi blev själva och kan kunde inte bara lämna det därhän. Han var tvungen att pusha. Han var tvungen att fråga. Han sa att han pratat med Y. Och jag kände mig dum som fortsatte förneka vad som hänt. Jag vet att ju att de två är nära, att de pratar. Men jag trodde ändå att jag och Y hade en överenskommelse. Han sa att Y inte hade kunnat ljuga honom rätt upp i ansiktet och berättat vad som hänt.

Den där elden som han så lätt väcker i mig blossade upp och jag blev arg. Jag tycker inte om att de pratar om mig och jag tycker inte om att har en åsikt om vem jag ligger med. Han har inget anspråk på mig- och det har vi båda varit överens om. Men han blev....svartsjuk....och jag blev arg. Sen hade vi det mest passionerade sexet någonsin, så fruktansvärt destruktivt och förvirrande. 

Precis efter han kommit i mig går han in i sin ångestbubbla igen och deklarerade återigen att vi inte kommer göra om det här. Vi stannar här. Och jag står där naken (inte bokstavligen) och förvirrad, otillfredsställd och förbannad. Vi är båda idioter men han är definitivt den största.