Wanna believe That you don't have a bad bone in your body But the bruises on your ego make you go wild, wild, wild, yeah

Dagarna går och att vara kring familjen 24/7 blir både bekvämt, mysigt och trångt. Jag har jobbat hemifrån i flera veckor nu och dessutom med två barn hemma i några dagar nu. Barnen har egentligen inte varit så sjuka så det har inte varit...lungt. Så igår fick jag en total melt down. Jag trodde jag skulle bli galen, ringde min vän L som numera bor själv och har varannan vecka med sina barn och frågade om vi kunde ses och bara prata. L har känt mig nästan hela livet, hon är den där vännen som alltid alltid funnits där och dömer aldrig. Och hon ger alltid världens bästa råd.

B var fantastiskt snäll och kom och hämtade mig 22.30- då var jag rätt lullig och vi hade sex när vi kom hem. det var fint <3. Vi ligger faktiskt ganska ofta nuförtiden. För fem år sedan var det knappt en gång varannan månad. Det fanns liksom ingen gnista mellan barn/vardag/jobb/livspussel, inte från min sida iaf. Och det var nog en liten grogrund för det som hände med vårt äktenskap för ett par år sedan. Men nu känns det som att vi verkligen är tända på varandra. Och jag ser det lite som ett bevis på att det är rätt bra att också tända till på andra ibland.

Angående J går dagarna, och vi fortsätter vara...på avstånd. Vissa dagar tror jag att jag har inbillat mig hela vår resa. Men så kommer de där videomötena som vi ser på varandra vi båda vad den andra tänker. Vi hintar om någon referens som bara vi två förstår. Bara när det är vi två, aldrig annars. Aldrig öppet. Och jag är ganska säker på att han inte har det som jag hemma. Han trivs inte helt i den situation han är i. På papperet är det rätt, på ytan ser det snyggt ut. Men han har ett ego där inne som behöver klappas. Och han bidar sin tid.