Förra veckan. Ett möte som kändes ödesdigert. En fråga som stötts och blött i ett år. Som handlar om hur jäkla mkt jag och fler (kvinnliga) kollegor ställer upp utanför arbetstid - som aldrig värderas högt. Nu fick vi nog, nu får det vara slut på att bjuda på fritid när det inte är på våra villkor.
Jag jobbar gärna och jag jobbar gärna mycket, men då får det vara på mina villkor och då får det finnas någon jäkla tacksamhet och respekt. Den här gången blev det så tydligt, när vissa (män) helt sonika kunde säga nej och stopp. Men när vi kvinnor sa nej och stopp blev det ramaskri direkt och ifrågasättande.
Jag kände mig överkörd men där i den känslan hittar jag ofta min kraft. Att säga nej, stopp och respektera mig för fan. Vi drev frågan sakligt och tydligt, flera starka röster med samma åsikt och erfarenheter gjorde att motparten fick backa. Han fick ta tillbaka frågan och tänka om. Det är inte ännu klart hur kärnfrågan ska lösas. Men det är klart att det inte är vår fritid som ska lösa den. Nöjd och stolt över oss <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar